Harrsundet i kalottsjön

Harrsundet i kalottsjön

16-24 juli

Text: Anders Olsson
Bild: Anders Olsson, Stefan Kaasalainen

Så äntligen var det dags igen! Efter en lång vinter av väntan och längtan skulle jag, Hindric, Jimmy, Lars-Erik, Stefan och Magnus få besöka de stora vidderna igen. Resan gick den här gången i minibuss från Malung via Östersund, där vi hämtade upp lappbrodern Magnus. I år hade vi bestämt oss för att åka tidigare på säsongen, bland annat för att få uppleva midnattssolen på Sandåslandet.

Väster om oss hade vi de mäktiga norska fjällen som gav omgivningen en extra storslagenhet. Sommaren har varit varm och regnfattig i Kirunafjällen så vattenståndet i jokkarna var mycket lågt. Under sådana förhållanden kan fisket i jokkarna bli svårt eftersom fisken då gärna söker sig nedåt i systemen till större, djupare sel och nedströms liggande sjöar.

När lägret var färdigställt gjorde sig fiskefebern påmind. Vi fiskade i några sjöar öster om lägret och provade också hemmajokken. Första fiskekvällen kommer inte att bli ihågkommen som någon av våra bättre. För egen del fick jag bara några mindre harrar i en av sjöarna.

Morgonen därpå delade vi på oss. Halva gänget ville besöka de övre delarna av jokken medan vi andra bestämde oss för en vandring till ett annat jokksystem. Som på de flesta ställen här uppe är terrängen lätt att vandra i. På vägen fiskade vi av några mindre sjöar men tyvärr utan framgång. Målet för vår vandring var en källsjö belägen dryga 700 meter över havet. Ett typiskt rödingvatten, skulle det visa sig, med klart vatten och en tydligt markerad djupkant där fisken gärna uppehöll sig.

Vid halv tiotiden på kvällen mojnade den nordliga vinden och sjön lade sig spegelblank. Det är sådana här tillfällen man drömmer om under långa kalla vinternätter. Vilket fiske! Rödingen, upp till halvkilos-klassen, vakade och högg på våra flugor. Den kunde inte motstå superpuppan och korken trots frånvaron av nattsländor. Eller var det just därför den tog på våra nättslände-imitationer? En nättslända måste vara rena energibomben jämfört med den enahanda knott- och fjädermyggdieten rödingen hade haft.

Vid midnatt började det blåsa igen och festen avtog. Mitt livs bästa rödingfiske var till ända för den här gången och mycket nöjda vandrade vi sen hemåt i midnattssolens sken.

Fulla av iver vaknade vi morgonen därpå. Det andra gänget hade inte haft något lyckat fiske i hemmajokkens övre delar. Tyvärr hade vattenståndet varit för lågt och troligtvis hade de flesta fiskar letat sig därifrån. Idag skulle vi bege oss till en sjö, vars avlånga form gett den ett smeknamn med anspelning på mannens käraste ägodel. Åtminstone i en av våra mest kända flugfiskares vänkrets. Enligt de uppgifter Jimmy fått av honom skulle sjön hålla både röding och harr i fint format.

När vi vandrat ungefär halvvägs stannade vi till för att fiska i några mindre sjöar. En välbehövlig paus i det varma vädret. Den torra väderleken hade medfört att också vattenståndet i dessa sjöar stod långt under det normala. Under vandringen hade vi fått en följeslagare som slog sig ner och betraktade oss ganska närgånget. Det var en fjällabb som för övrigt var den enda behållningen under det fisket. Vi vandrade vidare och kom så fram till ett krön där vi nedanför oss äntligen fick syn på sjön.

Vi slog läger vid den norra änden och började fiska. Det vakade sparsamt men harren ville inte ha nymfer utan tog helst på korken eller en superpuppa. Jag fiskade mig mot den södra änden och tog där några finare harrar. Det blåste sen upp och mojnade inte förrän framåt 23-tiden, då rödingen började vaka i den norra änden. Den var svårflirtad och sjön lämnade bara ifrån sig några mindre i 2-3 hektosklassen. Men vi såg flera fina rödingar som gick och vakade i sjön, de flesta dock utom kasthåll.

På lördagen hade vi resans hittills varmaste dag. För varmt att ligga i sovsäcken och för knottigt att vistas ute. Trötta efter gårdagens vandring bestämde vi oss för att hålla oss hemmavid. Skalman - ja, vi hade vid det här laget döpt om Magnus på grund av hans enastående förmåga att kunna sova när och var som helst – tyckte nog att det var en strålande ide’. Senare på kvällen hade jag ett ganska bra harrfiske i hemmajokkens nedre lugnflytande delar. Jag såg vakande harr som sannolikt vägde en bra bit över kilot. En liten knottimitation gick bra, men jag lyckades inte få någon av de största.

Någon dag senare skulle vi bege oss till en stor kalottsjö. På kartan hade vi hittat ett sund som såg intressant ut. Dagen innan hade vi fått ett väderomslag med hårdare västlig vind och någon regnskur. Idag var vädret bättre igen, molnigt och under stundom vindstilla, varför mygg- och knottplågan gjorde sig ordentligt påmind. På vägen till kalottsjön fanns en liten tjärn där Lars-Erik senare på kvällen tog resans utan tvivel vackraste fisk. En blodröd, stor och fin röding!

Framme vid kalottsjön hittade vi så det strömsatta sundet som visade sig vara fullt av huggvillig harr. Där fanns fisk i otroliga mängder och periodvis hade både jag och Stefan hugg i varje kast. Snittvikten på fisken låg runt 6 hg med en harr på 51 cm som topp!

Fisken vakade mycket bra hela kvällen. Jag tog alla fiskar på ett haröra med guldskalle. Vi provade fler ställen i sjön men sundet var den absolut bästa platsen. Jag, Hindric och Stefan återvände hit ett par dagar senare och hade även då ett sagolikt fiske. Totalt fick jag närmare ett par hundra harrar här, och en öring på 9 hg!

Torsdag och dags för hemresa. Vi har haft en fin vecka med bra fiske och för egen del har jag aldrig fått harr i sådana mängder som här. Som alltid tar vi bara upp den fisk vi äter för dagen. Det är viktigt att bara ta av räntan på den fisk som produceras i vattnen och att hantera den fisk som släpps tillbaka så skonsamt som möjligt. Säkert kommer vi att återvända hit när tillfälle ges. Men vi har många platser kvar att utforska så det kan dröja innan vi kommer tillbaka till just den här platsen.