Rödingfiske på skitudden

Kirunafjällen
4-13 juli

Text: Anders Olsson
Bild: Anders Olsson, Stefan Kaasalainen

Då var vi på väg igen då! Vi har under våra resor till Kirunafjällen hunnit med att se en hel del av det vidsträckta fjällområdet. I år är vårt resmål beläget längre söderut, i ett för oss nytt och tämligen höglänt område. Vår ursprungliga tanke att lägga oss på närmare 1000 meters höjd har dock gått i stöpet eftersom den aktuella sjön fortfarande var isbelagd! Vår researrangör har därför föreslagit ett område söder om, och dit är vi nu på väg.

Men resan kunde ha slutat innan den ens började. När vi anländer till helikopterbasen visar det sig att åskan har slagit ner vilket medfört att flyghangaren är strömlös. Pumpen till flygbränsletanken fungerar inte och vi förstår efter en orolig väntan att enda möjligheten är att hitta ett mobilt el-aggregat. Och var hittar man det ute i ingenmansland? Vi får packa oss in i minibussen och någon mil därifrån hittar vi ett aggregat hos en genuin lappgubbe. Gubben visar sig också vara ägare till flyghangaren. Efter ett par timmars försening lyfter vi så äntligen mot vårt resmål. Nu ska jag, Hindric, Stefan och Jimmy fiska röding så det står härliga till!

Sjön som ska bli vår hemmasjö ligger på en platå, vid foten av en brant och delvis snöklädd fjälltopp. Åskovädret har dragit förbi och kvällen och natten blir solig och relativt vindstilla. Efter de obligatoriska lägerbestyren – det är viktigt att omedelbart resa tälten utifall att det kommer in ett nytt oväder – monterar jag spöt och knyter på en nattsländeimitation. Sjön är emellanåt spegelblank och ett och annat vak visar sig. Fisket går sisådär under första kvällen och natten och det vi trodde var rödingvak visar sig vara öring.

Jag vaknar tidigt nästa morgon och går en tur för att bekanta mig med omgivningen. Solen speglar sig i sjön och landskapet är makalöst vackert. Det är en verklig ynnest att få vistas här, långt från jobb och stress och inte minst i goda vänners sällskap.

Kommande dagar fiskar vi såväl i hemmasjön som i andra näraliggande sjöar. I en dalgång norr om oss rinner en mycket fin jokk som trots flera försök inte visar minsta tecken på liv. Förmodligen är vattnet i jokken fortfarande för kallt varför fisken som finns i uppströms och nedströms belägna sjöar inte har sökt sig dit än. När jag går och fiskar i ett mindre biflöde, ser jag hur Jimmy, som sitter i sluttningen ovanför mig, börjar veva i armarna och peka mot andra sidan. ”Såg du djuret?”, säger han. Jag och Stefan hade gått längs biflödet i godan ro och såg inte att vi skrämde upp ett djur, ett djur som sannolikt var en järv! Den försvann in i ett busksnår och trots att vi letade länge såg vi inte mer av den. Tänk att när man äntligen, äntligen hade chansen att få se ett av de stora rovdjuren – till på köpet det mest sällsynta – då gick man i sin egen lilla värld, omedveten om vad som utspelade sig bara ett stycke bort...

På fjärde dagen slår vädret om, det kommer lite regn och blir mycket kallare. Under de första dagarna har vi inte sett röken av någon röding. Däremot har vi fått en del öring varav några i lite finare format.

De följande dagarna får vi våra första rödingar i en sjö belägen några kilometer söder om lägret. En stripande Streaking caddis lockade min första röding till hugg. Vi har hittat en fin fiskeplats ute på en udde och vi är inte de första som fiskar här, mänskligt avskräde ligger tyvärr lite varstans. Udden får därför det passande namnet skitudden.
På skitudden får vi flera riktigt fina rödingar. Bland annat lyckas Hindric dra upp en vackert rödbukad sak på 9 hg.

Jag lämnar udden framåt kvällen och gör en tur över till andra sidan sjön. Det är tidvis vindstilla och det vakar lite då och då. Några meter utanför strandkanten finns en tydlig djupkant, där jag lägger ut min Streaking caddis. Plötsligt ser jag en röding gå upp på flugan! Jag missar mothugget och lägger ut flugan igen. Några kast senare stiger den igen och nu är den fast! Jag märker direkt att det är en riktigt fin fisk. Den gör ett par rusningar innan jag lyckas hala in den mellan ett par stenar och kasta upp den på land. Nytt pers med 46 cm och 9,5 hg! Rödingfrossan kommer när jag står och tittar på den vackert röda fisken. Vilken härlig känsla! Senare på kvällen filear och steker vi den och jag kan intyga att det inte finns många rätter som slår smaken av färsk röding.

Stefan gör under kvällen en egen tur till ett större sjösystem några kilometer bort. Han berättar senare om ett mycket fint harrfiske i sjön och i en tillrinnande jokk. Där fanns också en och annan finare öring.

På tisdagen är det gråväder och ganska kallt i luften. Framåt eftermiddagen börjar vi vandra mot några högt belägna sjöar. På vägen dit måste vi ta oss över en jokk. Vi letar länge och väl efter en vadbar plats. Byxor och kängor åker av och så får vi ge oss ner i det isande kalla och strömmande vattnet. Jimmy hittar ingen säker vadbar plats och vänder därför hemåt. Vi andra fortsätter och når efter en tidvis brant och jobbig vandring den första sjön. Redan på krönet ovanför sjön ser vi vakande fisk.

Det går flera fina fiskar och vakar helt strandnära. Det är riktigt spännande att smyga längs stranden och försiktigt lägga ut flugan på vakande fisk. Vi får några finare öringar, där mina tog på guldskalle och Streaking caddis. Efter en stund börjar det regna och då avtar tyvärr fiskarnas aktivitet. Framåt niotiden på kvällen kommer dimman in och då bestämmer vi oss för att vandra hemåt. Det regnar ganska ordentligt hela vägen hem och vadningen över jokken känns om möjligt ännu kallare.

Det kanske bästa fisket har vi i några sjöar som har samma namn som den dalgång vi vandrat längsefter. Sjöarna håller framförallt fin röding men också öring. Vädret är bättre idag med en del sol. En och annan slända visar sig och det vakar sporadiskt.

Jag fiskar mest med den fluga som skulle visa sig bli min rödingfluga nummer 1; Mickey finn. Också Jimmy går efter en stund över till att fiska med samma fluga. Rödingen är otroligt explosiv och rullbromsen får verkligen visa vad den går för. Tafsen går av ett flertal gånger och framåt natten har jag fiskat bort min sista Mickey finn. Vid ett tillfälle hugger det mycket kraftigt och jag är helt övertygad om att mitt pers kommer att ryka all världens väg. Rödingen drar ut hela fluglinan och halva backingen innan jag får stopp på den. När jag efter en stund har lyckats trötta ut fisken och får upp den visar det sig att det är en 8 hektos fisk. En fin röding men ändå inte alls så stor som jag hade trott. Men vi persar ändå allihop, så även jag. Mitt nya rödingrekord är nu på 1 kg!

Sista fiskedagen blir också den dag då vi vandrar längst. Jag och Stefan ger oss i väg norrut mot nya fiskevatten medan Hindric och Jimmy beger sig söderut till skitudden. Efter en längre vandring anländer vi till en ny dalgång där en fin jokk rinner fram. Det var i denna jokks nedersta del som Stefan hade ett fint harrfiske för några dagar sedan. Jokkens översta del är lugnflytande. Lite längre ner är det kortare forsar med fina sel däremellan. Det vakar en del i den övre delen och vi får en och annan liten öring. Det måste finnas goda förutsättningar för ett bra fiske här, men inte idag. Under rätt förhållanden borde stor fisk kunna vandra ner från källsjön och ställa sig i jokken. Jokkfisket har ju för övrigt inte fungerat alls under den här resan, kanske på grund av att det är tidigt på säsongen.

Vi kommer mot kvällningen fram till skitudden och träffar där de andra. Vinden har lagt sig och det kläcks mycket nattsländor. Det är ändå ingen riktig fart på fisket även om vi får en och annan. Hindric tappar till exempel en riktig rekordröding.

När vi på kvällen kommer tillbaka till lägerplatsen har vi sammanlagt vandrat en dryg mil under dagen. Vi börjar så smått packa ihop våra saker innan det kommer in ett ordentligt regnoväder.

Morgonen därpå ska vi åka hem. Men liksom vid utresan strular det och vi får vänta ett par timmar innan helikoptern anländer. När vi kommer till Kiruna har vi ordentligt bråttom för att hinna med flyget söderut. Vi hinner duscha och dessutom slänga i oss en bit mat på flygplatsen innan flyget går.

Resan har givit ordentlig mersmak för rödingfiske. Jag vill gärna fiska i detta natursköna område igen och fajtas med de otroligt explosiva rödingarna. Jag ser också fram emot att någon gång få besöka det höglänta område vi egentligen skulle ha åkt till. Det kanske blir nästa års resmål?