Smygfiske i Ängsjokka

Kirunafjällen 2006
3-11 juli

Text: Anders Olsson
Bild: Anders Olsson

Efter en kortare flygtur sänker sig helikoptern ner mot den sjö som ska bli vårt hemmavatten under en dryg vecka. Det har kommit någon regnskur under resan och molnen ligger tunga över fjällen. Nedanför oss ser vi bara sten, sten och åter sten. Piloten får leta en stund innan han hittar en lämplig plats att landa på.

Det är den 3 juli och vår resa började egentligen i förrgår. Under bilresan upp övernattade vi utanför Ö-vik. Väl framme i Kiruna åkte vi någon mil väster om Kiruna, till Bergfors, för en kvälls fiske i en intressant harrjokk. Vi övernattade i en raststuga där myggen och värmen höll på att göra oss galna! Några av oss stod inte ut utan slog istället upp tälten för att kunna få åtminstone någon timmes sömn. Vi - det är förresten jag, Jimmy, Stefan och Jonas.

Men nu är vi framme! Vi hinner precis sätta upp tälten och få in packningen innan regnet kommer. Efter regn kommer sol, sägs det. Men inte idag, däremot kom lugnet. Vinden mojnar och ett och annat vak visar sig ute på den avlånga sjön. Östra delen av sjön har en stenig botten och den västra mer sandbotten. Där vakar det lite mer frekvent. Vi fiskar under kvällen och jag tappar några mindre fiskar, troligen röding. När det börjar regna igen beger vi oss hemåt. Det har varit värme i luften men nu kommer det in lite kyligare luft.

Nästa dag blåser bort! Under våra tidigare resor har vi egentligen haft en osannolik tur med vädret. Men nu tycks vädergudarna vilja visa oss vad de egentligen går för. Det blåser, regnar och är kallt så fiske är inte att tänka på under dagen. Under kvällen fiskar jag och Stefan oss ner längs den jokk som lämnar sjön. Väl framme vid nästa sjö händer det som inte får hända: spöt går av! Troligen berodde det på att en tung fluga – en guldskalle – råkade slå i spöt i hög fart under gårdagens fiske. Reservspöt har jag lämnat vid tältet, så det finns inget annat att göra än att vackert vandra hemåt.

Dagen därpå vaknar vi till ett bättre väder. Det är 8 grader i luften på morgonen och solen visar sig mellan de höga molnen. Vi bestämmer oss för att vandra söderut till ett område där kartan visar att det finns ett flertal mindre sjöar. Enligt de uppgifter vi fått ska det finnas röding i de flesta sjöar i det här området.

Efter en halvtimmes vandring når vi de första sjöarna. Vi fiskar under någon timme och lyckas få ett par mindre rödingar. Vi går sedan vidare öster ut och når källsjöarna till ett nytt jokksystem. Det turkosfärgade vattnet lyser mot oss på håll. Här luktar det röding! Stundtals mojnar vinden helt och då börjar fisken genast vaka. Torrfluga och flytande nymf i storlek 12-14 ger oss ett antal fina rödingar. Jag tror att vi alla fick större röding än vi fått någon gång tidigare. Framåt 22-tiden bryter vi upp och vandrar hemåt.

Vi gör ett nytt besök vid sjön några dagar senare då fjället visar prov på snabba väderväxlingar. Det soliga vädret under dagen övergår snabbt i regn och åska mot kvällen. Därefter blir det vindstilla, vakringar visar sig och de andra får någon matröding. Så drar nordanvinden in med kyla och tät dimma som under vandringen hemåt sätter vårt lokalsinne på prov.

Vildmarkslivet börjar kännas i kroppen på några av oss. Långa vandringar, begränsat med sömn och mat på oregelbundna tider tär på fysiken. När vi så börjar diskutera en längre dagstur till förra resans favoritjokk – Ängsjokka – är Jimmy till en början tveksam. Men efter lite övertalning ger han med sig så vi packar och beger oss iväg. Efter en och en halv timmes tung vandring når vi en större sjö som visar sig vara ett populärt vatten för våra finska grannar. Ett flygplan landar på sjön och lämnar av ett gäng för en trolig veckas fiske. Vi lämnar dem åt sig själva och drar vidare mot vårt mål. Det är blåsigt under dagen och temperaturen orkar med nöd och näppe leta sig upp till elva grader. Vattnet är en grad varmare.

Väl framme börjar vi fiska i det stora sel där harrfenorna vajade majestätiskt förra året. Vi ser ett och annat vak och när vinden mojnar framåt kvällen drar en fantastisk vakfest igång! När det blåser vill harren ha ett haröra med guldskalle och vid vindstilla föredrar den korken eller en superpuppa.

Vakringarna breder ut sig över det spegelblanka selet. Vi har ett riktigt bra harrfiske även om vi inte kommer i kontakt med de största som vi vet finns där. Efter 21-tiden blir harren mer selektiv och svårare att locka till hugg. Ängsjokka blir också ett kärt återseende. Vi smyger längs den lilla jokken och spanar efter fisk men ser tyvärr ingen. Utanför mynningen vakar några fiskar och jag lyckas få en skaplig harr. Troligen stod fisken och inväntade rätt förhållanden för att gå upp i jokken.

Vandringen hemåt blir mycket påfrestande. Vi är trötta efter en lång dag och längtar hem till sovsäcken. Landskapet ser likadant ut över allt med steniga partier och toppar och dalar att passera över. Man tror att där, bakom nästa topp, måste hemmasjön ligga. Men hoppet övergår i besvikelse när en ny dalgång utan tillstymmelse till vatten visar sig framför oss. Men till slut ser vi äntligen sjön och i änden på den två små prickar som är våra tält.

Jag måste också berätta om dagen då Jonas fick frispel. När man vistas i fjällen är det viktigt att upprätthålla hygienen. Trots att vattnet oftast är isande kallt måste man doppa sig emellanåt. En dag efter våra sedvanliga morgonbestyr dyker det plötsligt upp en naken karl på fjället! Det är Jonas som springer fram och tillbaka, försvinner bakom en kulle, dyker upp igen bakom en sten, och ropar: Det är jag som är naken-Jannes kompis! Det är jag som är naken-Jannes kompis! Fram med filmkameran, säger Jimmy, det här måste vi föreviga! Lyckligtvis har jag den lätt tillgänglig och kan spela in spektaklet. Vi skrattar och säger att det här måste vi visa för grabbarna när vi kommer hem.

En morgon vaknar vi till regn och nordlig vind. Vi vill ändå göra ett försök i ett par namnlösa sjöar väster om oss. Under vandringen skingras molnen och varmare, sydliga vindar drar in. Vi börjar fiska vid inloppet till den övre sjön. Stefan får ett par finare rödingar i inloppet. I sjön har harren börjat vaka och mina flytande kläckare visar sig fungera bra. Någon timme senare går vi mot den nedre sjön där vi slår läger och lagar middag. Det är nu helt vindstilla och vi får en fantastisk kväll. Myggen gör sig också ordentligt påmind.

Det vakar över hela sjön och vi lyckas lura ett antal harrar till hugg. Sjöns norra del är vadbar och fisken skräms inte av min närvaro efter en stund. Det är mycket spännande att vänta in fisken tills den är inom kasthåll och då försiktigt lägga ut en superpuppa och vänta på hugg. De harrar jag får väger runt halvkilot. I den övre sjön fick jag större fisk, uppåt 8 hekto. Men i den nedre sjöns inloppssel visar sig några fiskar som är större än så. Nu fick vi ingen av de större, det får vänta till en annan gång.

Nästa dag upptäcker Stefan att kameran är borta. Han letar genom hela lägret utan att hitta den och inser att han måste ha tappat den på hemvägen igår. Vi går tillbaka och har sådan tur att vi lyckas hitta den på halva vägen. Därefter kommer ett ihållande regn som håller i sig hela eftermiddagen och kvällen så vi bestämmer oss för att låta bli fisket idag.

Det är så dags för hemresa. Helikoptern kommer inte förrän ikväll så vi bestämmer oss för att pröva lyckan i vår rödingsjö en sista gång. Vädret är bättre igen med lite värmande sol mellan molnen och blåsten. Väl framme träffar vi på tre norrmän som har slagit läger vid sjön. De berättar att de för ett par år sedan hade ett riktigt bra rödingfiske i vår hemmasjö. De finns alltså där, de fina rödingar som lyst med sin frånvaro vid våra försök i sjön. Vi fiskar i några timmar och lyckas få en och annan röding innan vi vandrar hemåt igen. Den här sjön vill jag återvända till någon gång. Den utgör källsjö till en jokk som längre ner mynnar i fler intressanta sjöar i ett område som vi inte har besökt tidigare.

Sammanfattningsvis en lyckad resa som bjudit på både bra och lite sämre fiske. Vädermässigt har den här resan varit den sämsta hittills. Men dåligt väder får man räkna med i fjällen, det hör liksom till.